lördag 24 september 2011

Spoon full of sugar makes the medicine...

Medicin är aldrig roligt att ta.  Kommer ni ihåg när ni var små och man alltid fick medicin i flytande form. På70-80-talet när jag var i den åldern så hade man fått för sig att man skulle smaksätta den flytande medicinen för att den skulle "smaka gott". Kom igen. För mig är det ett mysterie hur man enns kan tro att man kan få antibiotika att smaka gott.

Vet ni vad antibiotika är, krasst sett? Jo, det är mögel. Jag tror att alla här vet hur äckligt minsta lilla mögelspor kan få en härligt solmogen jordgubbe att smaka. Alltså, inte enns den finaste naturligt mogna jordgubbe kan maskera en så hemsk smak. Den tar över allt. Jag undrar hur de har pillertillverkarna tänkte? Antagligen var det svårt att få ungar att ta sin medicin och vi alla vet ju hur mycket man älskade att trycka i ungar antibiotika på 70- och 80-talet. Så föräldrarna gnällde antagligen och något jäkla ljushuvud på Pfeizer eller liknande tyckte att "men om vi tillsätter lite smak av hallon eller kola, då blir det säkert jättegott!".

Var det någon av tillverkarna som smakade på de här tillrättningarna? Jag tror inte det. Man brukar ju säga att en kock som inte smakar sin egen mat serverar antagligen inte särskillt bra mat. Jag tror vi kan applicera det här tankesättet på pillertillverkarna också. För var det så att någon hade smakat så hade man insett att det är var, om möjligt, värre än vad själva medicinen smakade. Jag kommer fortfarande ihåg smaken. Jag kommer också ihåg hur jag stod i vårt kök med tårarna rinnande ned för kinderna och den lilla medicinmuggen i handen. Jag visste ju att jag var tvungen och jag visst hur fruktansvärt jag tyckte det smakade. Jag minns så väl den söta, kväljande smaken, som för övrigt inte enns var i närheten av hallon eller kola. Jag minns hur jag kämpade med att svälja och hur jag sedan stod och svalde och svalde för att inte allt skulle komma upp igen. Samtidigt som mina föräldrar tittade bekymmmrat på mig och sa "men den här SKA inte smaka illa, den smakar ju hallon!".

Nuförtiden smaksätts inte skiten med något. Anledningen är kanske att de som nu tillverkar medicinen var de som tvingades svälja den smaksatta samtidigt som någon vuxen påstod att "det där är väl ingen fara, den är ju god!". Nä, nu får barnen en vit trögflytande sörja. Den luktar inte gott, men det är verkligen inte värre än när jag var liten. Däremot är de små medicinmuggarna borta. De har ersatts med sprutor. Jepp folks, ni hörde rätt. Nu förtiden sprutar man in medicinen i munnen på barnen, i alla fall så små som Lill-Fisan. Det är fortfarande inte utan tårar och det smakar antagligen vidrigt. Det enda som är bättre nu är väl att ingen kommer och påstår att medicinen är god.

Inga kommentarer: